Stål

Rent järn är mjukt men genom tillsats av olika legeringsämnen kan egenskaperna påverkas. Med stål avses rent järn som legerats med andra ämnen. Dessa ämnen tillsätts
vid stålverk och gjuterier i form av ferrolegeringar (innehåller ett eller flera av dessa ämnen i avsevärd mängd). Stålets viktigaste legeringsämne är kol. Stål har i regel kontrollerad
sammansättning. Små förändringar i sammansättningen och värmebehandling påverkar starkt stålets egenskaper. Två stål med samma sammansättning kan ha
olika egenskaper, beroende på stålens struktur. Man skiljer mellan kolstål och legerat stål, mellan vilka gränsen dock ej är fullt skarp.

Kolstål

Kolstål innehåller, förutom kol, små halter av legeringsämnena kisel, aluminium, mangan, fosfor och svavel. De två sistnämnda är föroreningar. Mangan förhindrar svavlets
skadliga inverkan. Stål som stelnar med blåsbildning kallas otätat stål. Kisel tillsätts för att få stål fritt från blåsor vid stelnandet, s.k. tätat stål. Vid låga temperaturer, under
noll grader, krävs aluminiumtätat stål.

Legerat stål

Genom tillsats av avgörande mängder legeringsämnen erhålls stål för mer kvalificerade ändamål. I legerat stål ingår, förutom de i kolstål förekommande legeringsämnena,
avgörande mängder av något eller några av legeringsmetallerna krom, nickel, volfram, vanadin, molybden, titan m.fl. Legerat stål kallas även för specialstål.

Värmebehandling

Värmebehandling ger stål en viss önskad struktur och därmed sammanhängande fysiska egenskaper. Värmebehandlingarna kan indelas i två grupper, glödgning (kornens
form och storlek ändras men kristalltyperna består) eller härdning (nya kristalltyper bildas). Avspänningsglödgning utföres för att få bort skadliga spänningar efter bearbetning
av materialet (t.ex. efter kallbearbetning, smidning mm). Med normalisering avses en glödning som gör att ett grovkornigt material med låg hållfasthet får en finkornig
struktur med hög hållfasthet. Mjukglödgning gör stålet mjukt för bearbetning med skärande verktyg samt lämpligt för härdning. Vid härdning bör upphettningen ske jämt och
likformigt. Då stålet är genomvarmt, förs det ner i en kylvätska, varvid även avkylningen måste ske likformigt. Genom anlöpning (upphettning) avser man att minska hårdheten
samt öka slaghållfastheten. Med seghärdning, härdning med anlöping, erhålles hög sträckgräns, något minskad tänjbarhet men hög slagtålhet och utmattningsgräns.
Sätthärdning (cementering) ger åt ett mjukt och segt stål, med låg kolhalt, en hård och slitstark yta.

Aducering

Aducering är långvarig upphettning av gjutna föremål i en sluten ugn utan lufttillträde. Genom detta förfarande får gjutjärn stålets egenskaper.
Aducergods har högre hållfasthet, särskilt större seghet, än vanligt gjutgods.

Handelsstål

Handelsstål, även benämnda allmänna konstruktionsstål, är huvudsakligen kolstål. De är enkla i sin sammansättning med låga halter av kol och mangan.
Dessa stål är svetsbara och har begränsad hållfasthet. För vissa områden är handelsstålen underkastade säkerhetskrav som fastställs av statliga myndigheter.

Tryckkärlsstål

Tryckkärlsstål kan vara kolstål eller legerade stål. För tryckkärlsstålen gäller betydligt högre säkerhetskrav, än på handelsstålen, vilket har medfört en omfattande kontroll av
dessa stål. Kraven gäller främst hållfasthet och seghet vid låga temperaturer, vid rumstemperatur eller vid förhöjda temperaturer samt svetsbarhet i kombination med säkerhetskrav,
fastställda av statliga myndigheter. Myndighetskraven kan variera beroende på användningsändamålet.

Lågtemperaturstål

Då produkter skall användas vid lägre materialtemperaturer än 0°C bör man välja speciella lågtemperaturstål. Lågtemperaturstålen är tryckkärlsstål med finkornig struktur.

Standard

I Sverige används förutom svensk standard (SS och SS EN) även tysk (DIN), brittisk (BS) och amerikansk (ASTM) standard. Successivt kommer EU-standard (EN) att ersätta övrig europeisk standard. I Sverige kommer europastandarden att benämnas SS EN följt av normbeteckningen, t.ex. SS EN 10028. Normen SS-EN 10216-4, olegerade och legerade stål med fordrade lågtemperaturegenskaper, behandlar rör för minustemperatur. Tidigare TT35N enligt DIN motsvaras närmas av P215NL.

Flänsnormen gäller som svensk standard för stålflänsar.
Normen omfattar flänsar i dimensionsområde 10-4000 och inom tryck-klasserna PN2,5-400.
Skillnaden mellan DIN och EN flänsar är vikt och godstjocklek för en del dimensioner.
Dimensionerna 10-40 i PN16 utgår och ersättas med PN40
Hålcc, diameter och bultdimension blir fortsatt lika vilket gör att de är monteringsmässigt kompatibla med varandra.
Flänsarna som tillverkats i C22.8 produceras i EN-material P245/P250 vilket är att betrakta som jämförbart.

Allmän information

Plast

Ordet plast kommer från “plastic“ och anspelar på att plastprodukter oftast formas medan materialet befinner sig i ett plastiskt, trögflytande tillstånd. I plaster är grundämnet
kol (C) en betydelsefull beståndsdel. Plaster kan indelas i olika grupper. En indelningsgrund är de färdiga plasternas förhållande vid formning eller annan bearbetning.
I enlighet med detta har vi indelat plasterna i termoplaster och härdplaster.

Termoplaster

Termoplaster mjuknar och förblir formbara vid höjd temperatur och efter avsvalning tål dessa plaster förnyad uppvärmning utan att formbarheten förändras. Vissa termoplaster,
fluorplasterna, kan vid återanvändning få försämrad kvalitet på granulatet. Smältning och omformning av termoplasterna kan i princip upprepas hur många gånger
som helst. Produkterna i denna katalog är enbart tillverkade av nytt råmaterial. Genom inblandning av olika fyllmedel kan karaktären hos termoplasterna förändras.
Till denna grupp hör bl.a. PVC, C-PVC, PP, PE och PVDF.

PVC - Polyvinylklorid

PVC har utmärkt beständighet mot kemikalier. Åldringsbeständighet och de mekaniska egenskaper är goda. Hållfastheten och styvheten avtar med ökad temperatur.
Maximal temperatur för användning i rörsystem är + 60°C. Låg slagseghet vid temperaturer under + 5°C, spröd under 0°C. Produkterna levereras med grå färg (RAL 7011).
Enkel sammanfogning genom limning. Brännbarhet: brinner med starkt sotande flamma, som är grön i kanten. Vit rök som luktar saltsyra (självslocknande).

C-PVC

Efterklorerad PVC som tål högre temperaturer (maximalt + 100°C) och högre tryck vid ökad temperatur samt har bättre resistens mot vissa kemikalier än PVC.
Produkterna har ljusare grå färg än PVC. Sammanfogas med speciallim avsett för C-PVC. Brännbarhet: se PVC.

PP - Polypropen

Den kemiska beständigheten är generellt bättre än för PVC. De mekaniska egenskaperna är mycket bra. Hållfastheten, elastitetsmodulen och hårdheten avtar med stigande
temperatur medan brottöjningen och slagsegheten ökar. PP uppvisar viss sprödhet under 0°C. Maximal temperatur + 80°C. PP bryts ner av UV-ljus och oxidation och bör
skyddas mot långvarig intensiv solbestrålning. Produkterna levereras i ljusgrå färg (RAL 7032). Sammanfogas genom muff- eller stumsvetsning. Brännbarhet: Brinner med
en klar men ej sotande flamma, blå i kärnan och gul i toppen. Droppar och luktar olja / vax (ej självslocknande).

PE - Polyeten

Materialet finns i två olika grader, PEH (High density) och PEM (Medium). PE-materialet är segt och har god beständighet mot nötning men är känsligt för spänningskorrosion
och mekanisk åverkan. Sprödhet uppträder först vid - 40°C. Maximal temperatur + 80°C. PE är UV-beständigt och färgen på produkterna är svart. Sammanfogas med
stum- eller elektrosvetsning. Brännbarhet: brinner med en klar men ej sotande flamma, blå i kärnan och gul i toppen. Droppar och luktar stearin (ej självslocknande).

PVDF - Polyvinyldifluorid

Materialet har utmärkta kemiska och termiska egenskaper. Dessutom är de termoplastiska och mekaniska egenskaperna goda. PVDF är den fluorplast som har den högsta
hållfastheten, sträckspänningen och elastitetsmodulen. Kallflytningen är förhållandevis låg medan nötningshållfastheten är mycket hög. Tål temperaturer upp till + 140°C.
Sammanfogas med muff- eller stumsvetsning. Brännbarhet: gnistrar vid antändning och brinner med en gulblek låga som avger en frän lukt.

PTFE - Polytetrafluoretylen

PTFE eller TFE saluförs under en mängd olika varunamn som anger råvarufabrikantens inregisterade varumärke för PTFE såsom Teflon, Fluon, Hostaflon, Halon och Algaflon.
Materialet är en termoplastisk harts med vaxaktig yta. Ingen plast eller fluorpolymer över-träffar PTFE i värmestabilitet. Deformation inträffar först vid + 204°C. Användningstemperaturen
ligger mellan - 200°C och + 260/+ 280°C under måttlig belastning. Flexibiliteten och de elastiska egenskaperna är goda även vid låga temperaturer.
Värmeledningsförmågan är så gott som oberoende av temperaturen och förbättras ytterligare genom att man blandar in olika tillsatser. PTFE är en god isolator. Materialet
har många utmärkta egenskaper men inte någon utpräglad smältpunkt eller smältområde (intar gel tillstånd) vilket gör att det ställs särskilda krav vid bearbetning. Genom
utveckling av FEP erhölls ett material med mer termoplastiska egenskaper men med sämre temperaturbeständighet. Det nyaste ”teflon-materialet” är PFA vilket har en
högre termisk stabilitet än PTFE och FEP. Dessa material är exklusiva med avseende på temperaturtålighet och överträffar samtliga andra plaster i fråga om kemikaliebeständighet.
Åldringsbeständigheten är utmärkt. Låg friktionskoefficient, färgen är vit.

Allmän information

Rostfritt stål

Då stål utsätts för angrepp och förstörelse genom inverkan av aggressiva medier talar man om korrosion. Efter det angripande mediets tillstånd och temperatur skiljer man
mellan vätske-, gas-, värmekorrosion osv. Rostfritt stål är en sammanfattande benämning på stålsorter som genom lämpliga legeringstillsatser givits hög korrosionsresistens.
Deras motståndsförmåga mot korrosionsangrepp beror på att de lätt passiviseras. En tunn och tät men för ögat osynlig oxidhinna bildas på metallytan. Om hinnan skadas,
återbildas den lätt i närvaro av syre.

Legeringsämnen

Grundläggande för de rostfria stålen är att de har krom (Cr) som huvudlegeringsämne och i allmänhet är kromhalten högre än 12%. Rostfria stål med krom som enda
legeringsämne, kromstål, upptar en stor del av världsproduktionen men huvuddelen innehåller väsentliga mängder av andra legeringsämnen. Ändamålet med dessa
legeringsämnen är oftast att höja stålens korrosionshärdighet men även att förändra deras struktur eller att höja hållfastheten.
Nickel (Ni) påverkar huvudsakligen stålets struktur och mekaniska egenskaper. Vid tillräckligt hög nickelhalt får rostfritt stål austenitisk struktur. Molybden (Mo) har en
starkare positiv inverkan på korrosionsbeständigheten än krom, med undantag för salpetersyra. Något oegentligt har de Mo-legerade austenitiska stålen kallats syrafasta
stål, vilket hänför sig till deras resistens mot de syror som används inom cellulosaindustrin, främst sulfitindustrin. Andra vanligt förekommande legeringsämnen är kväve (N),
koppar (Cu), titan (Ti) och niob (Nb). De två sistnämnda stabiliserar stålen genom att binda kol. Kol (C) är i de flesta rörstål en förorening, som kan förorsaka interkristallin
korrosion efter svetsning. Av denna anledning vill man ha så låg kolhalt som möjligt. Lägre kolhalt förbättrar även svetsbarheten.

Struktur

När stålet övergår från flytande till fast form, stelnar, får legeringen en karakteristisk kristallstruktur. Man delar in de rostfria stålen efter denna struktur i ferritiska, martensitiska,
austenitiska stål samt mellangrupper. En sådan grupp är ferrit-austenitiska stål som även benämns Duplexstål.

Stålsorter

Merparten av de rostfria rör och rördelar som används inom processindustrin har austenitisk struktur. Dessa stål är normalt omagnetiska, men kan genom kallbearbetning bli
svagt magnetiska. Även svetsarna blir något magnetiska. Svetsbarheten för austenitiska stål är god till mycket god. För särskilt krävande korrosiva miljöer, t.ex. högtemperaturkorrosion,
finns höglegerade rostfria specialstål.

Tekniska leveransbestämmelser

Rör och rördelar som används i tryckkärl skall levereras i enlighet med gällande norm SS - EN.

Produktutförande på rör
Merparten av rörledningarna konstrueras med längssvetsade rostfria rör. Det svetsade rörets fördelar överträffar i de flesta fall ett sömlöst rör, inte minst prismässigt. För
specifika användningsområden används även spiralsvetsade tunnväggiga rör. Tillverkningsmetoden gör att de spiralsvetsade rören har ytterst snäva toleranser, liten rakhetsavvikelse och kan levereras med stor ytterdiameter i förhållande till väggtjockleken. Vissa typer av rör, t.ex. hydraulikrör, finns endast i sömlöst utförande.

Gängrördelar och insticksrördelar

Rostfria gängrördelar tillverkas som standard av syrafast material med invändigt cylindriska (BSPP) och utvändigt koniska (BSPT) rörgängor (Withwort).
En del av sortimentet finns ävens om insticksrördelar för svetsanslutning. På dessa har man ersatt gängdelen med en ursvarvning, anpassad till rörets ytterdiameter.
Vissa gängrördelar kan även levereras med amerikanska rörgängor (NPT).

Svetsning

Rostfritt stål skiljer sig fysikaliskt från olegerat material, bl.a. med avseende på värmeutvidgning, värmeledningsförmåga och elektriskt motstånd.
Skillnaderna måste beaktas av såväl konstruktörer som svetsare.
Austenitiska stålsorter har ett mer eller mindre kritiskt temperaturområde från 500oC till 800oC. Alltför lång tid inom detta område gör att kromkarbider skiljs ut i stålets korngränser.
Resultatet blir nedsatt korrosionsmotstånd. Kolhalten spelar en avgörande roll. Ju högre kolhalt, desto större känslighet och desto sämre blir stålets beständighet
mot korrosion. För svetsning av rostfritt stål mot olegerade eller låglegerade stål finns särskilda överlegerade svetsmaterial. I de fall där svetsar ej är åtkomliga för någon
slags rengöring, som exempelvis på rotsidan av montageskarvar i rörledningar, måste dessa gasskyddas.

Svetsens efterbehandling

Vid all svetsning får man en viss oxidering i den värmepåverkade zonen och vid metallbågsvetsning dessutom slagg och smälta partiklar. För att materialet skall ha fullgod
korrosionsbeständighet fordras att ytan är metalliskt ren. Rengöringen kan utföras mekaniskt med slipning, borstning eller blästring alternativt kemiskt genom betning.
Det är viktigt att alla verktyg som används vid rengöringen endast används för rostfria stål. Dessutom får endast rostfria borstar användas.
Blästermedel får inte innehålla stålpartiklar.

Allmän information

Material

Produkterna är tillverkade av rostfritt stål AISI 304, röd märkning, alternativt syrafast stål AISI 316L, grön märkning.

Konstruktion

Rör och rördelar är svetsade och har slätände på ena sidan och utpressad muff på andra sidan. Muff- och slätände sammanfogas med tätningsring av gummi.
Vid behov av kapning används rörkapverktyg som samtidigt fasar den kapade röränden. Rör och rördelar klassas som brandbeständigt och obrännbart material.
Genomföringar avtätas med betong alternativt för rörsystemet typgodkänt brandtätningssystem med brandklass El 60 och El 120. Golvbrunnar, spygatter och golvrännor är formade av pressad plåt och försedda med ingjutningskramlor. Fast alternativt justerbar överdel. Vattenlåsen är demonterbara för rengöring av installationen.
Golvrännor är konstruerade med fall i längd- och tvärled.

Hygieniska installationer

För installationer med höga krav på renhet, t.ex. livsmedelsindustri och storkök, finns hygieniskt utformade golvbrunnar och golvrännor med urtagbara silkorgar och
vattenlås, se Industrial och Channel.

Tätningsmaterial

Tätningsringarna är av läppringstyp. EPDM-gummi är standard men vid behov kan även tätningsringar av nitril- (NBR) eller fluorgummi (FPM) levereras.

EPDM - Etenpropen

EPDM-gummi kan användas för alla spill- och dagvatteninstallationer där det ej förekommer petroliumprodukter i avloppsvattnet.
Temperaturområde - 55°C till +120°C. Uppfyller kraven i SS 367611 och SS 367613.

NBR - Nitril

NBR användas då spillvattnet kan innehålla petroliumprodukter. Tätningen är märkt med blå färg. Temperaturområde - 40°C till + 80°C. Uppfyller kraven i SS 367612

FPM - Fluorgummi

FPM, även kallad vitongummi, är avsedd för speciella installationer som ställer höga krav på beständighet mot värme, petrolium, starka syror och lösningsmedel.
Levereras i lila färg. Temperaturområde - 40°C till + 250°C.

Klamring och fixering

Klamring skall utföras på sådant sätt att avloppssystemet inte utsätts för skadliga böjpåkänningar, att läckage kan uppstå eller att rörskarvarna kan glida isär.
Lämpligast används gummiklädda galvaniserade eller rostfria klamsvep. Stående och liggande ledningar förses med två- eller trepunktfixering på var sjätte meter och
vidvarje riktningsändring. För installationer där det inre vattentrycket kan överstiga 50 kPa måste fixering ske med förankringsboj.

Typgodkännande

Rörsystemet är godkänt av SITAC för spillvatten i byggnad klass BSH och för dagvatten i byggnad klass BR.
I syrafast utförande även för spillvatten och dagvatten i mark klass MSR.

Allmän information

ASTM

ASTM-normerna utges av American Society for Testing Materials och är de mest kända amerikanska standarderna. De har utarbetats för en rad olika användningsområden
och är uppbyggda med materialkrav, tillverknings- och leverantörsbestämmelser komplett för varje produktanvändningsområde. ASTM är motsvarigheten till den tyska DINnormen.

ASME

De amerikanska tryckkärlsnormerna finns i ASME (American Soceity of Mechanical Engineers) Boilers and Pressure Vessel Code. Produktstandards samlade i sektion II
överensstämmer nästan helt med ASTM-normerna.
De betecknas med SA och ett normnummer, som är samma som motsvarande ASTM-nummer. Vid svetsning med tillsatsmaterial i tryckkärlsstål krävs speciellt
godkännande från ASME.

ANSI

ANSI (American National Standards Institute) är den amerikanska dimensionsstandarden. Denna skiljer mellan pipe (ledningsrör) och tube (apparatrör). Ledningsrörens
ytterdimensioner anges i millimeter, NPS (Nominal Pipe Size), och avviker obetydligt från ISO-dimensionerna. Skillnaderna täcks i de flesta fall genom toleranserna. Rostfria
rör benämns t.ex. med ytterdiameter 26,67 och kolstålrör med 26,7 mm. I ISO-standarden motsvaras detta av 26,9. Väggtjocklekarna avviker däremot så gott som helt.
Dessa är uppbyggda enligt ”Schedule-systemet”, vilket ger samma väggtjocklek i såväl rör som rördelar. Bokstaven ”S” i beteckningarna anger rostfritt material.
Se tabell 2 och 3.
Exempel
26,7 x 2,9 mm 3/4” Sch 40 Kolstål
26,67 x 2,87 mm 3/4” Sch 40S Rostfritt
För apparatrör återfinns dimensionerna med ytterdiametrarna i tum och väggtjocklekarna som ett gauge-nummer ur BWG-skalan (Birmingham Wire Gauge),
t.ex. 3/4” x 16 BWG (19,05 x 1,65 mm).

AISI

Sedan början av 1900-talet har AISI (American Iron and Steel Institute) utvecklat ett beteckningssystem för stål som blivit det internationellt mest använda.

Material

Vid materialval för ASTM-produkter måste särkrav i slutanvändarlandet beaktas. I de nordiska länderna krävs överensstämmelse med NGS (Nordic Advisory Committee for
Pressure Vessel Steels, tidigare Nordic Group for Steel Regulations). I Sverige tillkommer särkrav enligt TKS (Tryckkärlsstandard), TKK (Tryckkärlskommissionen) och ASS
(Arbetarskyddsstyrelsen). Dessa kommer succesivt att ersättas av SMDS (Swedish Material Data Sheet). Materialöversikt för vanligt använda stålsorter återfinns i tabell 1.

Tryckklasser

Flänsar och smidda rördelar specificeras med dimension angiven i tum och tryckklass angiven i pounds (Lbs),
t.ex Blind flange 3/4” 150 Lbs. Motsvarande tryck i andra storheter är:

Klokopplingar

Tryckluftskopplingen består av en handel för slanganslutning och en hondel för gänganslutning samt en packning.

Material

Klokopplingen tillverkas i gulförzinkat aducergods, hejarsmitt härdat stål eller rostfritt stål SS 2343. Som standard levereras kopplingarna av aducergods och stål med
packning av nitrilgummi. Den syrafasta kopplingen har en packning av Viton. För utomhusbruk bör klokopplingen av aducergods ej användas.
Tekniska data: Max. arbetstryck 10,0 bar

Koppling Modell 42

Snabbkopplingen består av en handel och en hondel med en kraftig packning. Modell 42 garanterar fullständig täthet för både tryck och vacuum. Ett ledat haksystem gör att
detta gäller även i vinklade lägen. För att förhindra oavsiktlig isärkoppling finns en automatisk låsspärr.

Material

Modell 42 tillverkas av aluminium SS 4212-06 med ring och haksystem av galvaniserat stål, rostfritt stål SS 2343 med ring och haksystem av rostfritt stål SS 2333 samt helt
av galvaniserat stål. Tillhörande packningar finns i EPDM (Etenpropengummi), NBR (Nitrilgummi), FPM (Fluorgummi, Viton) och Silikongummi. EPDM är standard.
OBS! Vid montering av hankopplingen intill vägg, tank eller liknande måste minsta avstånd ”f” beaktas så att plats finns att koppla på hondelen.

Tekniska data

Max. arbetstryck:
Vätskor :12,5 bar
Tryckluft: 8,0 bar

Temperaturområde

EPDM -50 till +120°C, Grå
NBR -40 till +100°C, Svart
FPM -30 till +250°C, Svart
Silikon -70 till +250°C, Vit

Koppling typ Kamlock

Snabbkopplingen består av en handel och en hondel med en kraftig packning. Kopplingen har ett spärrläge som gör ofrivilligt öppnande omöjligt. Ju högre tryck det är i
ledningen desto mer kraft behövs för att öppna kopplingen. Rörgänga på delar med gänganslutning.

Material

Kopplingen tillverkas i aluminium, brons/mässing, polypropylen (PP) och rostfritt stål SS 2343. Tillhörande packningar finns i EPDM (Etenpropengummi), NBR (Nitrilgummi),
FPM-A (Fluorgummi, Viton), PTFE (teflon) och CR (neopren). NBR är standard.
Tekniska data
Max. arbetstryck, vätskor 17,0 bar (se nedanstående tabell)
Sprängtryck 3 x arbetstrycket
Max. temperatur
EPDM +110°C Vita och gula ränder
NBR +110°C En/flera gröna ränder alt. en blå
FPM +180°C Röd alt. svart med en/flera röda ränder
PTFE +260°C Ingen märkning
CR +100°C Tv/flera blå ränder

Allmän information

Avstängningsventiler

Avstängningsventilernas uppgift är att antingen vara helt öppna eller helt stängda. Dessa ventiler installeras i rör-system för att göra komponenter i en rörledning åtkomliga för underhåll, för att leda flödet en annan väg eller för liknande syften. De avgörande kraven på en avstängningsventil är lågt tryckfall vid fullt öppen ventil och god tätning i stängt läge.

Backventiler

Backventiler installeras i rörsystem för att förhindra återströmning av vätska och förekommer i flera olika utföranden. Normalt väljs den backventil som ger lägsta tryckförlust. I vissa fall krävs snabbstängande ventiler som är belastade vilket ger större tryckfall. Backventilers effektiva genomströmningsarea och förlustkoefficient varierar med flödet. Det finns backventiler som är uppbyggda som tredelade kulventiler där mellandelen består av en backventil i stället för ett kulventilhus. Eftersom byggmåtten är desamma som kulventilens kan backventilen enkelt, för kortare perioder eller permanent, monteras in på den plats där det tidigare sitter en tredelad kulventil av samma fabrikat.

Reglerventiler

Reglerventiler skall genom varierande flödesstrypning reglera flödet i rörsystem. Ventilen kan endast reglera flödet genom “bromsverkan“, dvs. genom att förorsaka större eller mindre tryckförluster i systemet. Ventilens förmåga att reglera upphör då tryckfallet över ventilen närmar sig tryckfallet vid fullt öppen ventil. En reglerventil är beroende av samverkan mellan pump, rörsystem och övrig reglerutrustning. Vid all reglering är ett linjärt förlopp eftersträvansvärt varför en reglerventils karaktäristik måste väljas utifrån detta önskemål. Tumreglen vid val av reglerkaraktäristik är att då man har ett litet flöde eller litet systemmotstånd och konstant tryckfall väljes linjär karaktäristik. Om flödet är stort eller vid stort systemmotstånd och varierande tryckfall väljes likprocentig (snabböppnande) eller logaritmisk karaktäristik.

Flottörventiler

Flottörventiler är automatiska nivåregleringsventiler. Dessa manövreras av en flottör, via en länkarm.

Reducerventiler

Reducerventiler skall reducera ett primärtryck till ett förinställt sekundärtryck, oavsett variationer i primärtrycket.

Detta sker vanligen genom att en fjäderkraft balanseras mot inställt börvärde (önskat sekundärtryck).

Säkerhetsventiler

Säkerhetsventiler skyddar tryckbärande system från att utsättas för högre tryck än beräkningstrycket. Konstruktionen är i regel en fjäderbelastad kägelventil som, vid ett i förväg inställt tryck, öppnar och släpper ut så mycket att trycket inte längre stiger. Drifttrycket får inte ligga för nära inställningstrycket eftersom det då finns risk för att ventilen står och klappar varvid den snabbt mister sin tätningsförmåga.Säkerhetsventiler kan vara höglyftande, dvs. ger full kapacitet direkt efter öppningen, eller proportionella, dvs. öppnar proportionellt mot tryckstegringen. Överdelen på säkerhetsventilen kan vara tät eller försedd med lättverk (spak). Lättverket möjliggör kontroll av ventilens funktion under drift.

Sprängbleck

Sprängbleck skyddar system mot för högt tryck förorsakat av mekaniska fel, skenande kemiska reaktioner och inre eller yttre brand. Sprängblecket, som vanligen sitter i en speciell hållare, beräknas och konstrueras för varje enskild applikation. Minst två sprängbleck tillverkas varav ett provsprängs.

Överströmningsventiler

Överströmningsventiler är proportionella säkerhetsventiler som framförallt används för att säkra pumpar från att arbeta mot stängda ventiler. Överströmningsventiler monteras på “by-passledningar“ och garanterar recirkulation av flödet.

Rörbrottsventiler

Rörbrottsventilen fungerar som en omvänd säkerhetsventil, dvs. stänger på grund av stort och hastigt uppkommet tryckfall som förorsakats av t.ex. ett brott på en rörledning. Ventilen hålls öppen av en fjäderpåverkad kägla som inte påverkas av det normala trycket (flödet).

Kondensatavledare

För att möjliggöra maximal värmeöverföring måste kondensat, luft och andra okondenserbara gaser avlägsnas ur ett ångsystem. Detta löser man med hjälp av kondensatavledare som är automatiska ventiler, även kallade ångfällor eller ångtorkare, vilka släpper genom luft och kondensat men håller tillbaka ånga. Kondensatavledare indelas i mekaniska, termodynamiska och termostatiska avledare. Mekaniska avledare känner skillnaden i densitet mellan gas (ånga) och vätska (kondensat). Den vanligaste typen av mekaniska avledare är flottöravledaren som finns med friflytande flottör eller med hävarmsmekanism. Även klockavledare tillhör flottör-avledarna

men har en öppen flottör. Inverterad klock-avledare, som är den vanligaste typen, har öppningen vänd nedåt. Termodynamiska avledare, vanligen kallas brick-avledare, känner skillnaden mellan det dynamiska trycket hos kondensat vid låga flödeshastigheter och avspännings-ånga vid högre hastigheter. Termostatiska avledare, bimetall- eller kapselavledare, känner skillnaden i temperatur hos ånga och underkylt kondensat eller luft. Alla avledare har för- och nackdelar och det är av största vikt att man väljer rätt typ av avledare för varje applikation.

Flervägsventiler

Flervägsventiler omfördelar flöden. Ventilerna finns i form av växelventiler, flervägs kik- och kulventiler. Vanligaste formen är trevägs kulventiler med L-kik (L-borrad kula). Vid val av T-kik (T-borrad kula) måste montageläget beaktas.

Synglas

Med hjälp av synglas kan man okulärt kontrollera processer. Produkten finns i en mängd utföranden, t.ex. som kombinerat synglas och backventil. Det finns synglas uppbyggda som tredelade kulventierl där mellandelen består av ett synglas i stället för ventilhus. Eftersom byggmåtten är desamma som kulventilens kan synglaset, monteras in på den plats där det tidigare sitter en tredelad kulventil av samma fabrikat.

Smutsfilter, temporärt filter och montagefilter

Smutsfilter monteras stationärt och renar medier som transporteras i rörledningar från icke önskvärda partiklar. Filtren finns med gäng-, svets- eller flänsanslutning. Ett temporärt filter sätts in för en begränsad tidsperiod och monteras genom att man klämmer filtret mellan flänsar. Montagefilter består av ett filter med samma byggmått som en tredelad kulventil av samma fabrikat. Mellandelen, som motsvarar huset på kulventilen, kan enkelt monteras in på platsen för kulventilens hus. Efter ett rörmontage sätts montagefiltret in på en plats där det senare skall sitta en kulventil. Systemet spolas varvid rester efter montaget fastnar i filtret. Filtret demonteras och ersätts med ett hus från en kulventil. Efter rengöring kan filtret användas vid nästa montage. Vid val av filter bör man

beakta lämplig maskvidd på filterinsatsen, acceptabelt tryckfall samt att stationära filter går att rengöra under drift.

Magnetventiler

En magnetventil har en spole (elektromagnet) som bildar ett magnetfält när en spänning ansluts till spolen. Magnetfältet skapar den nödvändiga kraften för ett ventilankare som stänger eller öppnar ventilen. Ventildelen, varigenom mediet strömmar, åtskiljes från magnetsystemet av ett membran. Magnetventiler indelas vanligen i direktstyrda, servostyrda och tvångsstyrda ventiler. Hos direktstyrda ventiler befinner sig sätestätningen i magnetkärnan. Dessa ventiler arbetar oavsett differenstrycket (inom tillåtet differenstryckområde). Servostyrda magnetventiler har en pilotventil och behöver ett minsta differenstryck för att säkerställa en problemlös öppning

och stängning. En kolv eller ett membran tjänar som tätning för det egentliga ventilsätet. Tvångsservostyrda ventiler har ankaret kopplat till membranet vilket gör att dessa kan arbeta utan differenstryck. Denna ventiltyp används främst i slutna system med låga tryck.

Material

Ventilens material väljs med avseende på korrosionsegenskaperna men även tryck och temperaturkombinationen måste beaktas.

Tätningstyper

Ventiler kan vara mjuk- eller hårdtätande. I mjuktätande ventiler används olika gummi- eller plastmaterial som säte och valet av sätesmaterial avgörs av tryck, temperatur och media. Hårdtätande ventiler har vanligen säten av syrafast stål, specialstålsorter eller stellit. För att klara täthetskraven har hårdtätande ventiler oftast en mer avancerad konstruktion än mjuktätande ventiler.

Integralsäten

I kulventiler används ibland integralsäten ("fyllkroppar") för att fylla ut utrymmet runt kulan. Dessa förhindrar att mediat blir stående mellan kula och ventilhus.

Excentrisk spindelkonstruktion

Den enklaste konstruktionen av vridspjäll har centriskt monterad spindel, dvs spindeln är infäst mitt i ventilhuset såväl radiellt som axiellt. För att en sådan ventil skall vara tätande, krävs elastomerfodring. För att förbättra vridspjälls tätningsförmåga, används excentriska spindelkonstruktioner. Spindeln är då förskjuten i radiell eller axiell led alternativt bådadera (dubbelexcentriskt). Ytterligare excentricitet kan uppnås om spjället dessutom går diagonalt i ventilhuset. Man talar då om trippelexcentrisk konstruktion.

Reducerat- eller fullt genomlopp

I ventilsammanhang skiljer man mellan fullt och reducerat genomlopp. Fullt genomlopp innebär att ventilens innerdiameter, genomloppsarean, är samma som rörets innerdiameter. Reducerat genomlopp, strypt genomlopp, innebär normalt att ventilens inner-diameter är en nominell dimension mindre än rörets.

Flödeskoefficienten, Kv-värdet

Kv-värdet är normerat enligt DIN IEC 534 och är ett mått på ventilens kapacitet. Kv-värdet definieras som den mängd vatten (m3/h) som passerar genom en ventil vid ett tryckfall av 1 bar vid 20°C. I USA används storheten Cv och defininieras som den mängd vatten i gallon/min som passerar vid ett tryckfall av 1 psi vid 20°C. Sambandet mellan enheterna är Kv x 1,17 = Cv eller Kv = 0,86 x Cv. För vissa reglerventiler anges ett Kvs-värde, vilket innebär att ventilens konstruktion medger reglering ända upp till full slaglängd ( öppningsgrad ). Standardventiler erbjuder normalt ingen eller obetydlig reglerförändring vid slaglängder över 70 %.

Vridmoment

Se rubrik “manöverdon“

ISO-topp

Många ventiler, med en vridrörelse mindre än ett varv, har montageflänsar för manöverdon enligt ISO 5211/1. Denna standard reglerar montageflänsens mått vilket möjliggör ett stabilt montage för växlar och vriddon utan bearbetning. För flervarviga don gäller flänsanslutningsmått enligt ISO 5210/1. Den sistnämnda standarden kräver även att styrorganet kan upptaga axiella påkänningar. Se även rubrik “manöverdon“.

Kategorisering

Armaturer klassas i olika kategorier som ett mått på dess risk / farlighet.

I kategori I till IV, med kategori I som den lägsta risken. Respektive kategori kan utläsas i AFS 1999:4 Bilaga 1, diagram 6-9 "rörledningar", efter att man gått in i tabell med:

• Tabell med avseende på typ av "Fluid" samt grupp 1 eller 2 vad avser tillståndet på fluiden vid vald högst tillåtna temperatur (TS),

• konstruktionstemperatur.

• Högsta tillåtna tryck (PS) - konstruktionstryck.

• Anslutning: DN - nominell storlek.

• Ovan ger "kategori" I, II; III, IV eller "8§"

• Kategori I, II, III och IV skall uppfylla "Grundläggande säkerhetskrav" och skall CE märkas.

• "8§" god teknisk praxis (sound engineering practice) skall inte CE märkas.

• Produkter som klassas i kategori I kräver ingen medverkan av ett anmält organ (egenkontroll).

• Produkter som klassas i kategori II, III och IV kräver medverkan av ett anmält organ.

• Alla säkerhetsventiler och tryckavsäkrings- och utrustning skall CE- märkas, kategori IV.

Beräkningstryck: Det tryck som används vid hållfasthetsberäkning.

PS - Konstruktionstryck: Högsta tillåtna tryck i bar som tillverkaren anger att ventilen är konstruerad för.

Hetvattenanläggning: Vattentemperatur överstiger 110°C (Jmfr. pannorm).

Varmvattenanläggning: Vattentemperatur högst 110°C

Beräkningstemperatur: Den temperatur som används vid hållfasthetsberäkning.

Hetoljeanläggning: Värmebärande är olja med temperatur över 110°C.

CE-direktivet: Försäkran om överensstämmelse AFS1999:4 Bilaga 4.

Kv-värde: Den mängd vatten i m /h, vid 20 C° som strömmar genom en ventil vid tryckfall 1 bar.

Cv-värde: Den mängd vatten i US gallon/min vid 60 F° som strömmar genom en given ventil vid ett tryckfall på 1 psi.

Av-värde: Den mängd vatten i m /h och densitet i kg/m som strömmar genom en ventil vid tryckfallet 1Pa.

Följande aritmetiska samband råder mellan Kv, Cv samt Av:

• Kv=Cv x 0,857

• Cv=Kv x 1,167

• Av=Kv x 24x 10

• Av=Cv x 28 x10

Fl-värde: Ventilers förmåga att ge en bra funktion vid höga -p. för vätskor står i paritet till ventilens tryck/återvinningsfaktor, Fl värde.

Högt Fl = liten tryckåtervinning

Lågt Fl = stor tryckåtervinning

Δ-P: Tryckfall över ventil Ekvivalent rörlängd

ATEX = ”ATmosfär som är EXplosiv”

För produktsäkerhet gäller AFS 1995:5 ”Utrustning för explosionsfarlig miljö” och ELSÄK-FS 1 ”Elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljö”. För arbetssäkerhet gäller AFS 2003:3, ”Arbete i explosionsfarlig miljö”

Alla elektriska don är uppbyggda omkring en reversibel elektrisk motor, en snäckväxel och någon form av styrning. Man skiljer på eldonens arbetsprinciper såsom vridande
flervarvsdon, vridsektordon och skjutande/dragande don. Eldonen är betydligt mer komplicerade än pneumatiska don vilket återspeglas i priset. En fördel med elektriska
manöverdon är att det är lätt att framställa flervarvsdon. Smörjmedlen, materialval och tillverkningsnormer gör att man inte kan finna eldon som fungerar i både sträng kyla
och vid höga temperaturer. Omgivningstemperaturen indelar eldonen i standarddon (-20° till +8°C), lågtemperaturdon (-52° till +60°C) och högtemperaturdon (0° till +120°C).
Följande måste beaktas vid val av elmanöverdon:

• Strömtillförsel: spänning (växelström AC eller likström DC) och frekvens (1-fas eller 3-fas).

• Typ av motor: skyddsform

• Övriga krav: t.ex. start/stoppknappar, fram/backomkopplare, momentbrytare etc.

• Manöverutrustning: manöverspänning (AC eller DC), kapsling (explosionssäker eller vattentät) och placering/manövrering (t.ex. fjärrstyrning).
  

Hydrauliska manöverdon

Dessa manöverdon kan indelas i två grupper, lågtrycks- och högtryckshydraulik. De är uppbyggda på samma sätt som pneumatiska don, se dessa.
I princip kan alla pneumatiska roterande kvartsvarvsdon användas för lågtryckshydraulik (max 10 bar).

Pneumatiska manöverdon

De pneumatiska donen kan indelas i linjära manöverdon, roterande flervarvsdon och kvartsvarvsdon. Vanligast förekommande är kvartsvarvsdon. Dessa kan vara dubbelverkande
(DA) eller enkelverkande med fjäderretur (SR). Vid beställning av enkelverkande don måste man uppge om fjädern skall stänga eller öppna vid luftbortfall, normalt
stängd (NC) eller normalt öppen (NO).
På marknaden förekommer två olika konstruktionsprinciper för pneumatiska kvartsvarvsdon. Vanligast förekommande är manöverdon av typ ”Rack and pinion” vilket innebär
att donen arbetar enligt kuggstångsprincipen, d.v.s. utvecklar samma kraft under hela vridmanövern. Alternativet till dessa är manöverdon som arbetar enligt ”Scotch-yokeprincipen”
vilket innebär ett förhöjt vridmoment i början och slutet av vridrörelsen.

Vridmoment

Vridmomentet, oftast angivet i Nm, är ett mått på den maximala kraft som krävs för att öppna respektive stänga en ventil. Vanligen är öppningsmomentet dimensionerande
för val av manöverdon.

Montagefläns för manöverdon

Många ventiler, med en vridrörelse mindre än ett varv, har en montagefläns för styrorgan enligt ISO 5211/1. Denna standard reglerar montageflänsens hålbild. Flänsen
möjliggör ett stabilt montage, utan bearbetning, för växlar och manöverdon. För flervarviga don gäller flänsanslutningsmått enligt ISO 5210/1. Den sistnämnda standarden
kräver även att styrorganet kan uppta axiella påkänningar.

Magnetventiler
Magnetventiler används tillsammans med pneumatiska manöverdon som pilotventiler för att styra lufttillförseln. Till enkelverkande don är magnetventilerna i trevägs-/
tvålägesutförande (3/2) medan dubbelverkande don har femvägs-/tvålägesventiler (5/2).

Namurstandard

Den standard som används för att beskriva hålbilden för tillbehörens anslutning till manöverdon, är Namur VDI/VDE 3845.

Gränslägesindikering

Manöverdonen kan förses med mekaniska eller induktiva ändlägeskontakter för att indikera om ventilen är öppen eller stängd. Donen levereras som standard med visuell
lägesindikering.

Ventillägesställare

Ventillägesställaren, även kallad positioner, monteras på manöverdonet vid flödesreglering. Lägesställaren, som styr ventilen till det läge som svarar mot styrsignalen, arbetar
pneumatiskt med 3 - 15 psi insignal (20 - 100 kPa). Med inbyggd I/P-omvandlare kan dock lägeställaren arbeta med elektrisk insignal (4 - 20 mA) direkt från regulatorn.
Man talar då om elektropneumatiskt utförande.

Handmanöver

Som ytterligare säkerhetsåtgärd kan man förse manöverdonen med en ratt så att donet går att manövrera även vid luft- eller elbortfall.